Hr. Jon Filipsson Aspenäsätten

Andre Begivenheder og Egenskaber:

• Også kaldet: Johan Filipsson Aspenäsätten Blaa
• Titel: 1272; Ridder

Notater:

Levned:
Svensk riddare, storman och folkunge från Östergötland. Johan Filipsson var sannolikt son till Filip Birgersson (Aspenäsätten) och Cecilia Knutsdotter (Bjälboätten). Han är omnämnd, då redan riddare, för första gången år 1272 i ett gåvobrev utfärdat av kung Valdemar Birgersson. Johan Filipsson hamnade först i delo med kung Valdemar Birgersson, förlikade sig med honom med hjälp av danske kungen, men hjälpte senare Valdemars bror Magnus Ladulås till tronen. Han var delaktig i Folkungaupproret och fängslades därför av Magnus Ladulås på Gälakvist borg i Skara, och avrättades efter räfst vid Stortorget, Stockholm. (Wikipedia)

Familie/Ægtefælle/Partner: Ingeborg Svantepolksdotter. Ingeborg (datter af Hr. Svantepolk Knutsson, til Viby og Benedicta Sunesdatter, af Ymseborg) døde før 2 feb. 1341. [Gruppeskema] [Familietavle]

1. Hr. Knut Jonsson Aspenäsätten døde mellem 1345 og 1347.

Andre Begivenheder og Egenskaber:

• Også kaldet: Filip N Aspenäsätten

Notater:

Levned:
Ätten har uppkallats efter sitt stamgods Aspenäs i Malexanders sn i Ydre hd i Östergötland. På grund av en antagen men ej bevisad härstamning från den i Erikskrönikan nämnde herr Joar Blå har åt denna ätt liksom den med denna befryndade Fånöätten tidigare givits namnet Blå. Dess äldsta med säkerhet kända medlemmar äro bröderna Johan och Birger Filipssöner, vilka ledde stormännens kamp mot konung Magnus Ladulås och halshöggos 1280. Deras fader Filips identitet har varit omdiskuterad. Troligen är han den i Vårfruberga klosters jordebok nämnde Filip Birgersson. Filipssönernas moder var Birger Brosas son Knut jarls dotter Cecilia.
Filip. Var död 1279 och låg då tydligen tillsammans med sin hustru begravd i Vårfruberga kloster (DS, nr 667). Antagligen är han identisk (se S. Carlsson i PHT 1953, s. 90) med den Filip Birgersson, som är om nämnd i Vårfruberga klosters jordebok och till vilken detta kloster mot »Thylusta», möjligen Kjulsta i Kjula sn i österrekarne hd i Södermanland eller Tjulsta i Veckholms sn i Trögds hd i Uppland bortbytte jord bl. a. i Bro, Färentuna, Håbo, Lagunda, Långhundra, Seminghundra, Sjuhundra, Sollentuna och Ärlinghundra hd i Uppland samt i Åkers och ök-nebo hd i Södermanland. Var gift med Cecilia Knutsdotter, dotter av den svenske jarlen Knut Birgersson (Folkungaätten). Cecilia ägde jord i Närke och Värmland. (Adelsvapen).

Kilder til slægten: Äldre svenska frälsesläkter. Utgivna av riddarhusdirektionen. (ÄSF). Jakob Koit. K. H. Karlsson, Aspenäs- och Fånöätternas härstamning, i HT 1883, s. 457— 460, och Blå, i NF, 2:a uppl., 3 (1905), sp. 794—796; C. M. Kjellberg, Erik den heliges ättlingar, i HT 1888, s. 369—373, och Erik den heliges ättlingar och kronpretendenter bland dem, i HT 1923, s. 351—375; Y. Brilioth, Aspenäsätten, i SBL 2 (1920), s. 394—397; B. Hildebrand, Esbjörn Blåpanna och hans arvingar, i PHT 1934, s. 22 f, 63, 89 f, Johan Elofsson, i SBL 13 (1950), s. 411, Erengisl Näskonungsson, i SBL 14 (1953), s. 47—50, och Erikska ätten, i SBL 14, s. 356—361; E. Lönnroth, De äkta Folkungarnas program, i HVUÅ 1944, s. 8, uppsatsen senare omtryckt i förf:s En annan uppfattning (1949); F. Ossiannilsson (Dov-ring), Fogdö (Vårfruberga) klosters jordebok, i VSLÅ 1945, s. 103 f, och H. Gillingstams recension av detta arbete i HT 1946, s. 50 f; C. I. Ståhle, Om vår äldsta jordebok (Vårfruberga klosters godsförteckning), i NoB 1948, s. 125—127; J. Gallén, Kring Fånö- och Rumby-ätternas härstamning, i FHT 1949, s. 113—121; A. F. Liljeholm, Medeltida arvslagar och släktskapsbestämning 2, i PHT 1952, s. 41, 43; samme förf., Rörik Algotssons hustru Birgitta Filipsdotter, i GT 1954, s. 178 f; S. Carlsson, Folkungarna — en släktkonfederation, i PHT 1953, s. 89—91. Jan Raneke, Svenska medeltidsvapen.

Fillip blev gift med Cecilia Knudsdatter, Folkunge af Sverige. Cecilia (datter af Jarl Knut Birgersson) døde før 1279; blev begravet før 1279 i Fogdö, Södermanland, Sverige. [Gruppeskema] [Familietavle]

Notater:

Begravet:
"Filip. Var död 1279 och låg då tydligen tillsammans med sin hustru begravd i Vårfruberga kloster (DS, nr 667)." (Adelsvapen)

Notater:

Gift:
Yderligere børn i ægteskabet: (Ukendt - Ingegärd?) Fillipsdatter Aspenäsätten, gift med Karl Tjelvason (Fånöätten), nævnt 1274),
(Ukendt) Fillipsdatter Aspenäsätten, gift med Fillip Tornasson Hjorthorn. Barn: Birgitta Filipsdatter.

Andre Begivenheder og Egenskaber:

• Beskæftigelse: Jarl

Notater:

Levned:
Knut Birgersson (Old Norse: Knútr jarl Birgisson, died 1208) was Riksjarl of Sweden. He was the eldest surviving son of Riksjarl Birger Brosa and a member of the powerful House of Bjälbo.
Knut Birgersson was apparently elevated to the office of Riksjarl during the last years of the reign of King Sverker II of Sweden. This was despite the fact that Sverker had named his infant son Johan Sverkersson as riksjarl following the death of Jarl Birger Brosa, in an attempt to confirm Johan as his royal successor and to diminish the power of highest nobility by effectively abolishing the position of riksjarl, so no adult noble could occupy it. Johan Sverkersson was the nephew of Knut Birgersson, being born of his sister Ingegärd Birgersdotter. Sources are silent how and why Knut became jarl in Johan's lifetime, but either he got it as acompromise out of King Sverker, or Sverker actually needed an effective Riksjarl to his side.
According to one source, Jarl Knut was married to daughter of King Canute I of Sweden, named Sigrid Knutsdotter. The same source states that Knut's son lord Magnus Broka was born of Sigrid. Jarl Knut was killed in 1208 at the Battle of Lena, where King Sverker lost his throne to Canute's surviving son, the new king Eric X of Sweden. (efter Folkungaätten (Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel) - Runeberg)

Beskæftigelse:
Rigsjarl

Andre Begivenheder og Egenskaber:

• Beskæftigelse: 1174; Jarl

Notater:

Levned:
Birger Brosa (Old Norse: Birgir Brósa where Brósa means "smiling"), jarl of Sweden 1174–1202, d. 9 January 1202 on Visingsö, was a son of Bengt Snivil and a member of the powerful House of Bjälbo. In the medieval texts he is either called the jarl of the Swedes or the jarl of the Swedes and the Geats.
Birger was appointed to the position of jarl during the reign of Knut Eriksson. He maintained the position during Knut's successor Sverker II until his death in 1202.
Before 1170, Birger was married to Brigida Haraldsdotter, the daughter of the Norwegian king Harald Gille. She had formerly been married to the Danish pretender Magnus Henriksson, who had briefly ruled in Uppsala 1160–1161.[1]
Birger appears to have maintained peace in Sweden during the civil wars that ravaged Denmark and Norway. Many of the pretenders in these kingdoms sought refuge with Birger. Among them were the Birkebeiner chieftains Eystein Meyla and Sverre Sigurdsson who were kinsmen of Brigida Haraldsdotter. Birger's son Philippus was in the service of King Sverre and died as his Earl in 1200. Birger owned estates in Östergötland, Närke, Värmland and Södermanland. He was a great donor to the convent of Riseberga in Närke, where Birgitta spent her last years after Birger's death. As soon as he was dead, a civil war broke out.[2]

Beskæftigelse:
Jarl af Sverige 1174–1202.

Birger blev gift med Brigida Haraldsdotter, af Norge. Brigida (datter af Harald IV Gille og Tora Guttormsdotter) blev født skønnet 1133; døde efter 1202 i Edsberg, Örebro, Sverige; blev begravet i Edsberg, Örebro, Sverige. [Gruppeskema] [Familietavle]

Notater:

Gift 1: med kong Magnus II af Sverige.

Fødsel:
Født uden for ægteskab.

Levned:
Bridget Haraldsdotter, also Brigida (Swedish: Birgitta Haraldsdotter) (c. 1131 – c. 1208) was a medieval Swedish queen, spouse of King Magnus (II) of Sweden.
Brigida Haraldsdotter, was the illegitimate daughter of King Harald IV of Norway. Her mother is unknown, but she was possibly Tora Gudmundsdotter, long-term lover of her father and the mother of King Sigurd Munn. Her Irish first name was the same as that of her father's Irish mother, Brigida O'Brien (d. 1138). According to legend, she was first married to King Inge the Younger, but this is not considered possible; likely, her first marriage was to the Swedish Earl Karl Sunesson. She was married to Magnus Henriksen, son of her stepmother Ingrid Ragnvaldsdotter and Ingrid's first husband, Henrik Skadelår. Her spouse claimed the Swedish throne through his mother in 1160–61. After his death in 1161, she remarried the Swedish jarl Birger Brosa of Bjelbo. The daughter she had during her marriage to Brosa, Ingegerd Birgersdotter of Bjelbo, was to be Queen of Sweden in 1200.
In 1174, the Norwegian throne claimant Øystein Møyla, who claimed to be her nephew, asked for the support of her and her husband, which they also granted. In 1176, the Norwegian throne claimant Sverre of Norway did the very same thing. He was turned away at first, but in 1177, they advised the Birkebeiner to acknowledge Sverre as their King and gave him the support of them and of the Swedish King. Bridget's son Filippus would also join Sverre's service. Brosa died in 1202. In 1205, a conflict broke out between her daughter Queen Ingegerd and the Bjelbo family.
The dates of her birth and death are not known, though her daughter's birth year is set at c. 1180. The dates c. 1131–1208 have been suggested. After the death of her second spouse in 1202, she retired to the Riseberga Nunnery in Närke, where she died and was buried. [1]

Begravet:
Jorden till egendomen skänktes år 1202 av jarlen Birger Brosa, och hans maka änkedrottning Birgitta. Änkedrottning Birgitta blev nunna i Riseberga efter Birgers Brosas död 1202 och anses vara klostrets första kända nunna. Hon blev även gravsatt där.

Notater:

Gift:
Yderligere børn i ægteskabet:
Philippus Birgersson (d. 1200; Jarl af Norge " in the service of King Sverre of Norway and one of his most staunch supporters"),
Magnus Birgersson,
Ingegerd Birgersdotter (gift med kong Sverker II og omr til kong Johan I),
Kristina Birgersdotter,
Margareta Birgersdotter.